Jag tänkte börja med en av de första hästarna i stamboken, nämligen Olle 2.

 I en artikel införd i tidskriften Hästen nr 3 1922, berättar Olles ägare E P Elfner om sin legendariske lille hingst.

Olle var född 1879 (i stamboken står det 1880). Hans mamma var ett russ-sto från en hjord, som var starkt inavlad. Ägaren lät betäcka henne men en syrisk hingst ägd av Berlins Zoo. Resultatet blev Olle, som föddes på skogen, och framlevde sina första år tillsammans med flocken. När han skulle infångas visade han friska takter, och de båda "fångstmännen" hamnade på lasarettet. E P Elfner, som köpt Olle, hade ett hårt arbete med att lära hingsten vem som bestämde, men efter den striden blev de båda bästa vänner för livet. Elfner flyttade från Gotland och tog då med sig Olle och några russ-ston. Han berättar att han gjorde många långa resor med Olle framför giggen, och dagsmarscher på 9-10 mil var inte ovanliga. Olle, som aldrig var skodd, hade på isbana en kilometertid på 2.02. Bl.a. berättas om när Elfner varit på en travtävling med Olle i Sundsvall. Dagen efter körde han därifrån kl 6 på morgonen i sällskap med några kända stortravare. När han kom fram till Hudiksvall kl 8 på kvällen hade hans sällskap krympt till endast en häst och denne var löddrig, medan den 28-årige Olle endast var obetydligt svettig. Det var en sträcka på 9 mil!Första gången Olle visades på utställning var han 20 år. Han fick trots det högsta utmärkelse, vilket han även fick då han visades som 32-åring! Olle blev 35 år.Nästan alla idag levande russ har Olle i sin stamtavla.

Olle som förlöpare och ett sto som gaffelhäst i ett tandemspann, som Elfner visade upp på flera utställningar i början av 1900-talet

Bodick 98 och Bodil 425

När jag växte upp på 40-och-50-talen, var "avhästningen" ännu inte total i Sverige. Fortfarande kunde man se hästar på gatorna, även i storstäderna. I Stockholm fanns ett häståkeri, som hette Ponny-Reklam, och ägdes av målarmästare Frasse Bolin. Som namnet antyder användes ponnyer i verksamheten, och då företrädesvis russ, men även shettisar användes ibland. Stall hade han på två ställen, dels i Bellevueparken och dels på Smålandsgatan nära Norrmalmstorg. Då jag gick i skolan nära Bellevue, var det naturligt att jag gick till stallet på raster och efter skolan. Stallet kom att bli ett "andra hem" för mig under ca 10 års tid. Under denna tid passerade många russ, då Frasse inte alltid köpte hästar, utan lika ofta lånade in dem för en tid. Tack vare detta har jag träffat många russ, som senare blivit mer eller mindre kända.

Två russ, som betytt mycket för mig är Bodick 98 och Bodil 425.Bodick var isabell, 127 cm och född 1944. Han var e.Botajr 80 u. Docka 195. Mest känd i aveln har han blivit, som far till "matadoren" Gullding 108 och ett av stam-stona på Rungegårds stuteri, Domina 582. Bodil var också isabell 126 cm och född 1951. Hon var e. Bodick 98 u.Lisa 268.Bodil har inte satt några spår i aveln, då hon mestadels betäcktes med sin far. Endast en av hennes avkommor har använts i avel, Bolivia (Betty 581). 1954 kom Bodick och Bodil till Ponny-Reklam i Stockholm. 10 år framåt kunde man se detta strävsamma par på Stockholms gator. De gick i reklamkörning, studentkörning, filminspelningar och andra jippon. När inga sådana uppdrag fanns körde vi taxi med dem från resturanger och nattklubbar. Man kan nog lungnt säga att de gjorde skäl för havren. Men det var inte bara arbete. Vi red eller körde ofta på utflykt till Hagaparken och Liljansskogen, eller tog en promenad genom stan ut till Djurgården. Dessa hästar kunde man ta med sig överallt. Ville man gå in och fika på något cafè var det bara att binda hästarna utanför. Trafiken störde dem aldrig. De lärde sig att se när trafikljusen slog om. Bodick var den man alltid kunde lita på. Han kunde gå i par med vem som helst. På den tiden var det inte så lätt att köra i stadstrafiken, för redan då var det trångt på gatorna och dessutom fanns det spårvagnsspår överallt, men med tiden lärde man sig hur man skulle placera hästarna så att de inte halkade på spåren. 1963 drabbades Bodick av pungbråck. Efter operation pensionerades han och såldes till Lindköping. Jag fick då köpa Bodil, och först då blev hon inkörd i enbet. Det var inte helt lätt eftersom hon inte var van att dra, hon hade ju mest sprungit med och varit dekorativ. När jag ägt henne i ca 1 år sålde jag henne till samme man som köpt Bodick. Vad som sedan hände med dem vet jag inte, men jag hoppas att de fick gå tillsammans sina sista år.

Så här kunde det se ut när vi var ute påen vårpromenad i början av 60-talet. Bilden föreställer Bodick och Bodil och jag och några kompisar. Lägg märke tillvår klädsel. Fin skulle man vara.

Här tar vi en ridtur på Djurgården. Hjälm var inte modernt på den tiden Jag rider valacken Guldfux och minkompis Berit rider Bodick.

Här är det reklamkörning, med Bodick framför vagnen och Laila och Guldfux bakom.

Laila 305

Ett annat russ-sto som jag kände väl var Laila 305. Hon förekommer i många stamtavlor i dag, främst genom sin son Raggen 101, samt sin dotter Lill-Laila 464 (stam-moder till många av russen på Ågesta ridskola i Stockholm)

Laila var, när jag lärde känna henne, nära 20 år. Hon var då nästan helt vit. Att hon var tigrerad råder ingen tvekan om, men vilken grundfärg hade hon? I stamboken står det skimmel, och det var så vi uppfattade henne, men sedan har man sagt mig att det inte finns eller funnits några skimmelfärgade russ !! Hon var i alla fall en mycket snäll och duktig häst. Tyckte det mesta var skoj. Duktig att hoppa var hon också. Jag minns att jag hoppade hinder med henne, som var lika höga som hon själv och då var jag ändå flera nummer för stor för henne. Hon var inlånad från Gotland och deltog i verksamheten med reklamkörning m.m. under några år i slutet av 50-talet. Därefter återvände hon till Gotland och lär ha blivit mycket gammal.

Hero ("Pytteliten")
Alla, som var hästintresserade ungdomar på 60-och 70-talen, minns säkert "Pytteliten". Han blev "rikskändis" i Wahlströms Ponnyklubb´s årsböcker. Pytteliten hette egentligen Hero och var e.Bodick 98 u.Juliana 361. Hero var född på Gotland, såld till Danderyds ridskola och vidare till en liten flicka i Danderyd. Därifrån lyckades Frasse, med lite list, få köpa honom. Han behövde en till isabell, som reserv till paret.(Bodick och Bodil). Hero var ett ganska stort russ, drygt 130 cm, kraftig och stark. I början lite ouppfostrad, men pappa Bodick tog ner honom på jorden. Hero såldes efter en tid till Huvudsta ridskola. Wahlströms bokförlag gjorde 1960 en fotograferad bilderbok om ett litet russföl på äventyr i Stockholm. Fölet (Kung Bore, en son till Bodick och Bodil) lånades från Ponny-Reklam. När man sedan ville göra en uppföljning med fler böcker, rekommenderade Frasse dem att vända sig till Huvudsta ridskola. Där startade sedan Wahlströms Ponnyklubb, och Hero blev huvudperson i flera böcker. Jag har läst någonstans att Hero blev över 30 år gammal.

Signal 148

  
Bilder jag tagit på Solvalla på 60-talet, föreställande bl.a. Signal 148